Frustration när tiden inte räcker till

Skulle varit i skolan idag med. Eller rättare sagt så var jag i skolan en liten stund. Hade trott att det skulle fungera att ta med Melvin då han inte gör mycket väsen av sig här hemma, men det fungerade inte alls. Han välta soptunnor. och försökte äta upp det som fanns där i, beta i sladden till en skolkamrats mobiltelefon. Var inte alls nöjd med att sitta själv på golvet och inte kunna ha ögonkontakt med sin mamma. Jag kunde inte konsentrera mig och det kändes att jag störde de andra så jag tog med mig Melvin och åkte hem. Kände mig jätteledsen. Den där känslan av total frustration. När det verkligen är något som man känner att man bara måste få gjort, och så bara fungerar det inte alls med familjelivet.

Har lugnat ner mig igen och tycker nog att jag kan det vi ska tenta av i morgon i alla fall skapligt. Har inte panik längre, men jag är rädd för att misslyckas. Vill verkligen inte tenta om allt detta en gång till!

Snö! Behöver jag skriva mer!?