Med snälla grannar kommer man långt

Melvin växer. Kryper fram över golvet på sitt eget lilla vis. Moa har charmat vår snälla granne i huset bredvid och jag har fått en barnvakt som jag just nu värderar högst av allt. Hon blir så lycklig när hon får vara med Johanna. Hjälpa henne ränsa ogräs, damsuga bilen eller krypa upp i hennes soffa och läsa hennes nu stora barns gamla barnböcker som står orörda på en hylla i hennes hem. Jag tror hon längtar efter barnbarn och jag är tacksam och glad över att hon än så länge inte har några egna små att lägga sin kärlek och omtanke på.

Solen lyser men vinden blåser kallt idag. Men sommaren är på väg och det sprider en sådan skön känsla inut mig. Melvin blir snart ett år och jag kommer snart att börja i skolan igen. Ser fram emot det nu. Att få göra saker för min egen skull igen. Att tentan gick så jättebra som den gjorde (42,5 av 51) gör mig än mer sporrad att faktiskt börja plugga igen. Jag är faktiskt duktig och det stärker mig.

Hoppas innerligt att vi ska få plats till Melvin på samma dagis som Moa går på. Känner mig trygg med att lämna mina barn där. Jag litar på dem och det är oerhört nära och praktiskt på alla vis. Mardrömmen vore ju att få en dagisplats mitt i stan där det itne växer en enda liten gnutta gräs och där bilarna kör som galningar utanför staketet. Antar att det bara är att vänta och se. Kan ändå inte påverka utgången.