När mörkret lade sig som ett tjockt nattande täcke över vårt hem somnade Moa rofylt i vår soffa. När jag och Christian iaktagit henne så blev det så uppenbart vilka problem hon har haft innan operationen. Den totala friden, och hela den rofylda uppenbarelsen var otrolig att få se. Hon andades lugnt och tyst, henne nacke var inte längre bakåtsträckt för att hon skulle få luft. Munnen var stäng och hon låg helt stilla.Älskade, älskade lilla unge. Idag är jag så glad för din skull. Hela mitt mammahjärta jublar av tillfredställelse när jag vet att du kommer att må så mycket bättre. Du åt mer frukost idag än du gjort på länge, länge. Din röst är annorlunda. Du pratar inte längre genom näsan eller är så där täppt. Kanske kommer du också snart att mätka att du inte längre är lika trött då du tillåts sova djupt och ostört på nätterna.
Moa är fortfarande lite tagen efter operationen. Varit pigg på förmiddagen men orken räcker inte hela vägen. Nu har hon precis somnat här på soffan.
Det har knappt gått ett dygn och vi kan redan uppleva en sådan stor förbättring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar