Oändlig tacksamhet

Att vara ung. Ibland är det samma sak som att vara liten. Så var det i alla fall för mig. Även om utsidan kanske vittnande om vuxenhet så var insidan så skör och längtade mer än någon annan efter kärlek och värme. En trygg omfamning och tröstande ord om att allt en dag skulle komma att vara annorlunda. När kramarna väl kom så spelade inte orden någon egentlig roll för jag trodde ändå inte på att de gällde mig.

Att synas men ändå vara osynlig. Kanske har vi alla någon gång känt just så. Ibland tror jag dock att osynligheten beror på att vi själva stänger in det som är vi ett skal och bara visar en yta som vi vill att människor ska beskåda. En yta som försvar, men som egentligen bara skadar oss mer, då ingen kan hjälpa någon som inte till synes håller på att drunkna.

Att vara ung och finna en plats och en mening. En trygg hamn att återvända till tror jag är viktigt. För mig var det livsviktigt. Inte visste jag när jag den där höstdagen klev innanför kyrkans väggar för första gången,  med en vit bok i handen som krävde påskrift om att jag varit där, inför stundande konfirmation när sommaren kom att det skulle förändra mitt liv för alltid. Men det gjorde det. Om det var Gud eller människorna i dennes tjänst spelar för mig ingen roll. Där blev jag viktig, bekräftad för den jag var.

Att vara på glid. En del av ni som följer mig här vet hur min resa en gång var. Ni kan läsa mellan mina rader och se ett djup som ni andra inte har tillträde till. Ni som delade mina ungdomsår, ni delar också en stor del av min historia. Ni är viktiga för mig. Så mycket viktigare än ni nog själva kan förstå.

När skolan blev ett fängelse som jag flydde från möttes jag av värme hos er. Inte hårda ord, förmanande… ja ibland, men aldrig dömande. Ni bara var där. Blev glada när jag kom, även fast jag egentligen borde varit någon annan stans. Möttes av leenden… leenden som för mig aldrig har slutat att skina.

Wojje, Lena, Niclas, Roland, älskade älskade Carina, mina ord räcker inte till för att beskriva hur mycket ni betydde och fortfarande betyder för mig.

Hasse… älskade Hans…finns inga ord, bara oändlig tacksamhet.

l

Ni gjorde skillnad. Idag gör jag skillnaden. Ert arv lever vidare.