På en restaurang i vår stad, vid ett litet bord i ett hörn satt hon. Ömsom stirrandes i väggen, ömsom försigt kämpandes med efterrätten på sin tallrik. Den späda kroppen men framförallt sorgen och kampen i hennes ögon samtidigt som hon kämpandes svalde varje tugga med omsorg skapade en osynlig bro över till mitt bord. I ett liv för länge sedan var det jag, och jag hoppas så innerligt att hennes kamp vid det där restaurangbordet var en kamp och ett steg på väg till livet igen. För det är möjligt. Jag önskar att hon en dag kommer att kunna skratta, se sina barn leka, grilla korv i skogen, shoppa kläder av nöjje och njuta av ett restaurangbesök.Tillåtas känna smekningarna från en annan människas händer på sin kropp och innerligt kunna känna att hon är vacker och värd att älskas.
För det går...det är möjligt...mina vänner jag vet att det går...
Christina Aguilera- Beutiful
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar