Så kom ännu en morgon då jag sätter mitt citron te av grön variant i matstrupen. Mordet på Therese. Den femtonåriga flickan som aldrig fick uppleva sin efterlängtade skolbal, som aldrig kommer att få flytta hemifrån, aldrig få förverkliga sina drömmar om framtiden, som aldrig kommer att få glädjas av lyckan av att bli med barn. Det är så sorligt att tårarna bara rinner och tillslut späder ut min te som för länge sedan blivit för kallt för att dricka, bortglömd på databordet.Jag har skrivit om det innan. Det fruktansvärda med att få beskedet om att ens barn har blivit mördad. För att förlora sitt barn måste vara den totala mardrömmen, men så tänker jag lite och ställer mig frågan vilket helvete det måste vara att stå på den andra sidan. Att vara förälder till flickan och pojken som nu sitter anhållna för mordet. Vem ger dem stöd och tröstande kramar i en tid då hela deras verklighet blir till fullständigt ofattbart kaos. " Eran dotter är anhållen för mord!" Hur tar man emot ett sådan besked när polisen knackar på dörren?
Att vara förälder till den som alla spottar på. Den som alla redan dömt på förhand och som vars blogg blir nedskriven med ord som önskar livet ur deras älskade barn. Att vara förälder utan möjlighet att förstå, utan möjlighet att få prata med sitt barn som plötsligt bytt fotbollsplanens omklädningsrum emot en kal och trång arrest, inlåst som en farlig brottsling på en polisstation. Att vara den som blir utpekad. Som folk slänger elaka blickar och kommentarer efter på gatan.
Jag ställer mig frågan som jag hoppas att media snart kan ge mig svaret på. Hur det kunde gå så fel? Hur kan en ung kvinna med toppbetyg helt plötsligt bli huvudpersonen i en mordutredning?Hur kan det komma sig att ett barn blir mördat på en avslutningsfest av två andra barn? Ofattbart!
Vi skyddar våra barn från att se på för otäcka filmer på tv, men hur skyddar man dem ifrån en verklighet som många gånger är bra mycket mörkare och skrämmande än alla karaktärer på tv4:as filmkanal?
