Jag ser mig i spegeln och undrar vem det är som tittar tillbaka. Ibland känns jaget så bottnat, så lugnt och harmoniskt. Självsäkert. I nästa stund fortfarande ett osäkert och sårbart barn som tänker och undrar om jag duger. Om värdet i människan sitter i hur vi ser ut. Kroppen förändras när man bär och föder ett barn. Kroppen är ett mirakel som föder mirakel i de barn som blir till, men när kläderna i garderoben hånskrattar elakt emot mig sjunker självförtroendet för en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar