Att stå ut med sig
själv. Ja ibland är det svårt. Sockret har ett järngrepp om mig och just nu
känner jag mig bara så ledsen. Det har gått så bra. Varit sockerfri i nästan
ett halvår. Trodde verkligen aldrig att jag skulle falla tillbaka. Nu står jag
här fortfarande kvar på vägen men med en del dikeskörningar de sista veckorna
med en bil full av bucklor och det känns som en omöjlighet att påbörja en
säker resa igen.
Att göra det som jag mår bra av. Borde vara så lätt. Ändå
gör jag precis tvärt om. Trött på mig själv. Göra om, göra rätt!
Känner igen mig i vad du skriver. Det är alltid en börja om... hela tiden....fullt med ångest och tanken "duger-ej". Men trots allt.... vi FÅR börja om, testa nya strategier, byta spår, läsa mera böcker om vår luriga hjärna och vår beroende. visst blir jag tröt på mig själv och alla dessa "börja-om-igen", men hade vi inte gjort det skulle vi fortfarande leva i någon grotta. Stå upp och försök! kramizar till dig från en-sockerboerde-som-har-börjat-om en gång till.
SvaraRadera