Grattis älskade Moa 4 år

Ett stort Grattis på 4- årsdagen älskade underbara lilla Moa

Många paket blev det

Du bjöd på en fantastisk god tårta

Favoriten bland paketen var nog ändå denna fina klänning!

Så tacksam för varje år jag får vara med och se dig växa!

Moa, Mamma älskar Dig!

Om att vara bäst

Funderat lite mer på det där jag skrev igår. Egentligen så handlar det nog inte om att vara bäst, utan om att någon gång kunna få bli så bra som jag vet att jag har potential att vara, om tiden hade funnits.

Blir jag någonsin mer än en medelmåtta?

Att få vara riktigt bra på något. Räcka till. Få fulla poäng på tentor, vara den fulländade mamman, den perfekta frun med det välstädade hemmet, med prydligt vikta små kläder i lådor. Tillfredställda barn som ler med munnen full av flingor hånskrattar i tv- rutan, när Melvin ännu en gång kastat talriken i golvet, maten på fönstret, och gaffeln i Moas gallskrikande ansikte.

Att få vara bäst i något. Det skulle vara skönt ibland. Att verkligen kunna känna att tiden räcker till för att nå dit, och inte bara blir till ett stort berg som hinder som känns omöjligt att bemästra.
Jag gör så gott jag kan, men ibland suckar min gestalt i en form av uppgivenhet. Har accepterat min plats på livstrappan just nu. Att vara en medelmåtta som lägger all sin tid på att hålla alla eldarna vid liv. Att vara en tillräckligt bra student för att ta mig vidare, en fru som länkar samman aktiviteter, matlagning och som när kvällen kommer ska ha ork att älska de som betyder allra mest. Tröttheten gör att tålamodet stundtals brister i frustrationen över alla krav och måsten som inte alltid orkas bäras med rak rygg och leende läppar.

Att plugga med barn. Man blir liksom aldrig färdig någon gång. Längtar efter mysiga kvällar i soffan framför tv:n där det dåliga samvetet över böcker i travar inte ligger skavfötters med mig och pockar på min uppmärksamhet.

Klockan åtta på kvällen påbörjas kvällsstudierna. Klockan slår lätt midnatt innan kroppen slocknar mellan lakanen. 04,30 vaknar sedan en glad liten kille i rummet bredvid som inte förstår liksom jag att det är alldeles för tidigt för att gå upp.

Tenta nästa torsdag...antar att den är tentaångesten som gör sig påmind.

Lite kram bilder

Svärmor Kerstin

Min bror Roger

Mamma

En dag att minnas

Att gifta sig. En saga som blivit sann. Att älska och att älskas är livets största gåva. Så är det bara.

Ett stort tack till alla er som gjorde våran dag till ett underbart minne.

Ett extra stort tack till Jan och Alexandra Viderén som tagit alla dessa underbara kort!

Angående dator

Uppdatering angående önskelista till tomten!

En sånn datorn som du har mamma vill jag ha! En bärbar!

En alldeles lagom liten julklapp till en fyraåring

Moa kommer rusande emot mig när jag klivet in genom ytterdörren efter en lång kvällspromenad med grannfrun. - Mamma, mamma! Jag önskar mig en dator av tomten! Jag ler mot henne och säger att du kan väll spela på vår dator. Moa tjurar ihop och ser alldeles tokbestämd ut. -NEJ! JAG SKA HA EN EGEN DATOR! EN RIKTIG, SOM BARA ÄR MIN! SOM MAN KAN SPELA PÅ INTERNET PÅ! SÅ DET SÅ!

Tycker folk brukar säga att tonåringar är dyra i drift... om utvecklingen fortsätter så här får nog vi ta banklån när hon fyller 15!

Va inte rädd att leva här

http://www.youtube.com/watch?v=yuCKGx7SDpo

När livet blir ett livsfarligt stup

Kan man tänka för mycket? Kan man känna för intensivt? Ibland tror jag att jag gör det. Styrs av känslor. Av tankar om det som en gång var. Om hur allt kunde ha blivit, om hur bra allt faktiskt blev tillslut.

Det finns en mening med livet. Till er där ute som inte tror att det gör det vill jag bara säga...håll ut, håll i någon tills stormen dragit förbi och våga låta morgonsolen smeka din hårdbarkade yta om en för en liten liten stund.

Att det skulle finnas en mening med allt som sker här i livet tror jag inte på. Men jag bär nog ändå på en förtröstan om eftervisdom om att stormar som dragit förbi, som förstört, som skadat, skrämt, gjort illa ändå kan bana väg för nya små frön att få fäste. Att med tiden när förutsättningarna finns bryta sig genom jordskorpan för att våga andas ny luft. Skapa liv.

Att växa upp är inte lätt. För vissa förvandlas uppförsbackar till livsfarliga stup där utgången blir en förödelse för alla som blir kvar.

Minnen av det som var vävs ihop med drömmar som blev sanna. En vän valde döden framför livet vandrar i perferierna. Påminner om hur viktigt livet är.

Där ute blåser hårda vindar. Håll hårt i dem ni älskar. Livet, en lång resa som behöver en reskamrat.

En kvinnas list övergår mannens, så är det bara!

Det här med att ha barnångest. Eller rättare sagt ha ångest över att inte få fler barn. Jag har nog hamnat där igen, med bioklockan tickandes och där kroppens önskan om att få uppleva ännu ett underverk är starkare än tankeförmågan och realismen hos hjärnans förstånd.

Har blivit förälskad i en ny barnvagn och är fast besluten om att jag har ett enormt stort behov av just en sådan. Melvin är redan 1,5 år och ska det någonsin bli ett till vagnköp så är de nu.

Christian är väll inte lika övertygad som jag, om att Melvin tycker att hans nuvarande vagn har blivit trist och solblekt. Den rullar och funkar, så det är ju bra.

Den listiga kvinnan tänkte att om jag tjatar om ett till barn i några veckor så kommer köpet att gå i hamn då det kan ses som lindrig i förhållande till ännu en klättande krabbat i huset (enligt c:s sätt att tänka). Räckte med att tjata ett par minuter och mannen i huset blev plötsligt lika övertygad om att vagnköp är ett fantastiskt bra initsiativ!

Finns dock en deal och det är att jag ska sälja av en massa onödiga saker som ligger här och skräpar för att få ihop lite stålar till min nya dröm. Första blocketaffären är har precis genomförts och 300 kr har precis ramlat in!

2100kr kvar!

KOM OCH KÖP! FRALLANS SUPER LOPPIS ÄR ÖPPET DYGNETS ALLA TIMMAR! ( eller välgörenhetsorganisation, hur man nu väljer att se på det)

Paus

Tiden verkar bli ett återkommande tema här på bloggen nu för tiden. Livet tar all min uppmärksamhet så inspirationen ligger just nu på sparlåga. Vilar en tid. Lovar att återkomma till bloggen så snart livet tillåter det igen!


Många kramar till er alla!

Tenta fredag!

Torsdag. I morgon är det domme fredag. Tenta. Ser fram emot det, och hoppas på att snart få mitt liv tillbaka. Just nu känns det dock lite tungt. Vill så gärna klara det. Mitt liv tillåter just nu inga omtentor. Tiden finns inte. Hinns inte med. Ändå vet jag att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Hoppas bara att det räcker.

Har en klump i magen som jag hoppas flyttar ut i morgon eftermiddag.

Att plugga med familj och barn. Visst går det. Varför skulle det inte göra det? Men helt enkelt är det inte. Sitter på skolan nu. Tar en liten paus, funderar på att åka hem. Saknar min familj. Saknar att ha ett liv!

Himlen har fått ännu en liten ängel

Har en tid följt en liten cancersjuk kille som heter Elton på hans mammas blogg. Klivit in och med tanken försökt att spegla deras värld. Orden har nått fram, men bara så långt som jag tillåtit dem att komma. En del människors livsöden gör ont att ta del av, samtidigt som det är en gåva som lär oss andra om livet.

Läste idag på hans mammas blogg http://jenni80.bloggsida.se/. att lille Elton somnade in i morse. 2 år och 3 månader gammal. Trots att jag inte har en aning om vilka dessa människor är, så är tårarna ändå nära.

Barn får inte dö. I min värld får inte barn dö. Ändå gör dom det.

Tittar till mina barn en gång extra där de ligger i sina sängar och sover. Så tacksam, så oerhört tacksam att jag får vara en del av deras liv.

Vart kan man köpa tid?

Vill så mycket. Tiden fins inte. Tentan kommer närmare och familjelivet blir lidande. Väntar på den stora ahaupplevelsen, då all kunskap plötsligt bara ska fasta där inne i huvudet. Just nu känns det långt borta.

Hoppas på en levande blogg snart igen. Tills dess hoppas jag ni väntar.

God morgon världen

Lika chockartat varje år. Den första snön. Inte tänkte jag att den skulle komma redan. En snabb glutt ut genom fönstret, och jag skriker -MOA DET SNÖAR!

Båda flög vi ur sängen. Moa för att snö är fantastiskt spännande, och jag som i vild panik var tvungen att rota fram vinterkläder, varma vantar och andra skor. Trots att det töat idag så har vi faktiskt fortfarande vitt på marken.

Morgonbild

Redo för dagis

Snö är kul

Om att vara sjukhusrädd

Det här med barn och rädsla. Visst är det så att man vill skydda barnen så långt det bara går. Linda in dem i bomull så att de aldrig ska behöva vara rädda för något? Men så ser ju inte livet ut. Rädsla är väll i viss grad sunt, men när rädslan för något går över styr, och gör livet jobbigt för dem, så visst är det vår skyldighet att hjälpa dem att hantera den?

Moa och dockan Klara ( Klara som klarar allt)

Som ni vet så är ju Moa rädd för sjukhusbesök, för doktorer och sjuksköterskor, eller rättare sagt hon är inte rädd för dem utan för det som de ska göra med henne. Lekterapin har hjälpt något enormt. Skapat vägar och möjligheter för henne som nästan är för bra för att vara sanna. Gjorde sådana framsteg under våren att våra föräldrahjärtan tog glädjeskutt.

Det är lätt att glömma hur det var. I och med at rädslan minskade så antar jag att våra åtgärder för att underlätta för henne också gjorde det.

I fredags var vi till barnmottagningen. Vi misstänker att hon kanske är allergisk mot pälsdjur då hon reagerat på grannens marsvin. Trodde någonstans att pricktestet skulle gå enkelt, men Moa total vägrade och var så ledsen att vi bara inte kunde genomföra det. De fick måla på armen, droppa kattdroppe på huden men när de tog fram den lilla metallpiggen som man ska trycka till med i huden så brast det för henne. Stackars lilla vän. Om hon bara kunde förstå att det inte ens kommer att göra ont.

Vi stannade kvar en stund och hon lekte lite med sköterskorna där. Hon är lovad att komma tillbaka igen nu på fredag men utan att behöva göra testet. I stället har de lovat henne att få ha sjukhuskläder och få göra pricktest på en av de som jobbar där vilket hon ser fram emot.

Moa blev snabbt vän med sjuksköterskan Madelene när hon lovade att inte röra henne.

Efter besöket på barnmottagningen blev det MC Donalds och sedan lekterapin. Belöningar är vi generösa med, och är det något som får Moa fullständigt lycklig så är det att få åka till lekterapin på sjukhuset.

Moa målar en liten gunghäst

Plåster hjälper mot det mesta

Till er som har sjukhusrädda barn. Stå på er och kräv att få hjälp, för det finns helt underbara team där ute som faktiskt jobabr med just det- det gäller bara att få komma intill!

Lilla Liten är äntligen här

Vissa människor berör än på ett sätt som andra inte kommer i närheten av. Trots ett avstånd och trots att det gått många många år sedan vi levde i närheten av varandras liv, så har hon en speciell plats hos mig som nog för alltid kommer att finnas där.

Ännu en liten ängel har fått ett syskon. Lilla liten har äntligen fått komma i sina föräldrars älskande famnar!

En liten flicka - ett stort grattis och många många kramar Sandra och Niclas. Det är er tur att få vara lyckliga nu.

Läs gärna Sandras blogg: lillaangelyne@blogspot.com

En söndag på djurparken

Familjen Fransson har precis kommit till Borås djurpark

Moa sprang runt som en yr höna bland alla djuren som hon så gärna ville klappa.

Melvin höll sig vaken hela dagen

Korv- känns som om det börjar bli ett ganska vanligt inslag i vår mathållning

Melviv och Pappa

Slutsats: Förutom elefanterna så var

lekparken roligast!

När tentabesked är glädjebesked!

Tentan gick jättebra!

I vår skola så har vi ett betygsystem som är A-E där räknas som godkänt. Jag fick ett B! Så himlans skönt med en sådan positiv start!

Lördag morgon och klockan är ännu ej nio slagna. Barnen har varit uppe sedan ottan, så vi har redan hunnit:

• Gå på promenad

• Plockat blommor

• Krattat löv (och spridit ut dem igen)

Dessutom så mös vi till det lite och hade frukostpicknick ute på gården. Var inte direkt någon trängsel så det var inte svårt att få plats fick vi vid ett av borden! ;-)

Vill sova mer

Små pojkar som tycker att det är morgon klockan 02.30 är inte popppulära just nu!

Fredag. Underbara fredag!

Jag tror att tentan gick bra. Magkänslan säger mig det i alla fall. Nu är det bara att vänta tills svaret kommer. Tack snälla Kicki för ditt stöd. Betyder mycket för mig!

Här hemma är det redan helg. Barnen luktar badvatten och ostringar och sitter framför tv:n som små ljus och tittar på Melvins favorit. " I drömmarnas trädgård".

Nu ska jag bara slappa, ta det lugnt och njuta av helgen. Inom närmsta timmarna sover barnen sött i sina sängar. På måndag börjar förvaltningsrätten....vad de nu innebär?

Sov gott så småningom!