När tid och ork finns

Lugnet har lagt sig över vårt lilla hem. Borde kanske också sova, men jag fastnar så lätt här framför datorn. Jag behöver få sitta här. I tystanden och i stillheten flyter mina tankar ihop med musiken och känslorna och tankarna får flöda fritt och ostört, utan att någon drar mig i kjolen, kastar pennor, tappar nappen eller ramlar och slår sig. Det är bara jag och musiken, och mina fingrar på ett tangentbord som på något sätt hjälper mig att få struktur i mitt inre liv.

En gång i tiden så skrev jag nästan jämt. Det var ett sätt för mig att andas på. Att få utlopp för det som annars lätt blev till kaos i min hjärna. Med åren så försvann det behovet. Jag fann min själsfrende som jag kan prata om precis allt med. Min älskade älskade Christian, jag hoppas att du förstår hur mycket jag verkligen älskar dig. En dag kommer vår tid tillbaka. Tid då vi åter igen kommer att orka och ha stunder över för bara varandra. När tid och ork finns ska jag visa dig hur mycket du betyder för mig. Tills dess får du nog helt enkelt lita på att du verkligen är allt för mig!

Jag älskar dig!