Funderat lite mer på det där jag skrev igår. Egentligen så handlar det nog inte om att vara bäst, utan om att någon gång kunna få bli så bra som jag vet att jag har potential att vara, om tiden hade funnits.
lördag 28 november 2009
Om att vara bäst
Funderat lite mer på det där jag skrev igår. Egentligen så handlar det nog inte om att vara bäst, utan om att någon gång kunna få bli så bra som jag vet att jag har potential att vara, om tiden hade funnits.
torsdag 26 november 2009
Blir jag någonsin mer än en medelmåtta?
Att få vara riktigt bra på något. Räcka till. Få fulla poäng på tentor, vara den fulländade mamman, den perfekta frun med det välstädade hemmet, med prydligt vikta små kläder i lådor. Tillfredställda barn som ler med munnen full av flingor hånskrattar i tv- rutan, när Melvin ännu en gång kastat talriken i golvet, maten på fönstret, och gaffeln i Moas gallskrikande ansikte.
Att få vara bäst i något. Det skulle vara skönt ibland. Att verkligen kunna känna att tiden räcker till för att nå dit, och inte bara blir till ett stort berg som hinder som känns omöjligt att bemästra.
Jag gör så gott jag kan, men ibland suckar min gestalt i en form av uppgivenhet. Har accepterat min plats på livstrappan just nu. Att vara en medelmåtta som lägger all sin tid på att hålla alla eldarna vid liv. Att vara en tillräckligt bra student för att ta mig vidare, en fru som länkar samman aktiviteter, matlagning och som när kvällen kommer ska ha ork att älska de som betyder allra mest. Tröttheten gör att tålamodet stundtals brister i frustrationen över alla krav och måsten som inte alltid orkas bäras med rak rygg och leende läppar.
Att plugga med barn. Man blir liksom aldrig färdig någon gång. Längtar efter mysiga kvällar i soffan framför tv:n där det dåliga samvetet över böcker i travar inte ligger skavfötters med mig och pockar på min uppmärksamhet.
Klockan åtta på kvällen påbörjas kvällsstudierna. Klockan slår lätt midnatt innan kroppen slocknar mellan lakanen. 04,30 vaknar sedan en glad liten kille i rummet bredvid som inte förstår liksom jag att det är alldeles för tidigt för att gå upp.
Att få vara bäst i något. Det skulle vara skönt ibland. Att verkligen kunna känna att tiden räcker till för att nå dit, och inte bara blir till ett stort berg som hinder som känns omöjligt att bemästra.
Jag gör så gott jag kan, men ibland suckar min gestalt i en form av uppgivenhet. Har accepterat min plats på livstrappan just nu. Att vara en medelmåtta som lägger all sin tid på att hålla alla eldarna vid liv. Att vara en tillräckligt bra student för att ta mig vidare, en fru som länkar samman aktiviteter, matlagning och som när kvällen kommer ska ha ork att älska de som betyder allra mest. Tröttheten gör att tålamodet stundtals brister i frustrationen över alla krav och måsten som inte alltid orkas bäras med rak rygg och leende läppar.
Att plugga med barn. Man blir liksom aldrig färdig någon gång. Längtar efter mysiga kvällar i soffan framför tv:n där det dåliga samvetet över böcker i travar inte ligger skavfötters med mig och pockar på min uppmärksamhet.
Klockan åtta på kvällen påbörjas kvällsstudierna. Klockan slår lätt midnatt innan kroppen slocknar mellan lakanen. 04,30 vaknar sedan en glad liten kille i rummet bredvid som inte förstår liksom jag att det är alldeles för tidigt för att gå upp.
Tenta nästa torsdag...antar att den är tentaångesten som gör sig påmind.
måndag 23 november 2009
En dag att minnas
Angående dator
Uppdatering angående önskelista till tomten!
En sånn datorn som du har mamma vill jag ha! En bärbar!
En sånn datorn som du har mamma vill jag ha! En bärbar!
söndag 22 november 2009
En alldeles lagom liten julklapp till en fyraåring
Moa kommer rusande emot mig när jag klivet in genom ytterdörren efter en lång kvällspromenad med grannfrun. - Mamma, mamma! Jag önskar mig en dator av tomten! Jag ler mot henne och säger att du kan väll spela på vår dator. Moa tjurar ihop och ser alldeles tokbestämd ut. -NEJ! JAG SKA HA EN EGEN DATOR! EN RIKTIG, SOM BARA ÄR MIN! SOM MAN KAN SPELA PÅ INTERNET PÅ! SÅ DET SÅ!
Tycker folk brukar säga att tonåringar är dyra i drift... om utvecklingen fortsätter så här får nog vi ta banklån när hon fyller 15!
fredag 20 november 2009
När livet blir ett livsfarligt stup
Kan man tänka för mycket? Kan man känna för intensivt? Ibland tror jag att jag gör det. Styrs av känslor. Av tankar om det som en gång var. Om hur allt kunde ha blivit, om hur bra allt faktiskt blev tillslut.
Det finns en mening med livet. Till er där ute som inte tror att det gör det vill jag bara säga...håll ut, håll i någon tills stormen dragit förbi och våga låta morgonsolen smeka din hårdbarkade yta om en för en liten liten stund.
Att det skulle finnas en mening med allt som sker här i livet tror jag inte på. Men jag bär nog
ändå på en förtröstan om eftervisdom om att stormar som dragit förbi, som förstört, som skadat, skrämt, gjort illa ändå kan bana väg för nya små frön att få fäste. Att med tiden när förutsättningarna finns bryta sig genom jordskorpan för att våga andas ny luft. Skapa liv.
Att växa upp är inte lätt. För vissa förvandlas uppförsbackar till livsfarliga stup där utgången blir en förödelse för alla som blir kvar.
Minnen av det som var vävs ihop med drömmar som blev sanna. En vän valde döden framför livet vandrar i perferierna. Påminner om hur viktigt livet är.
Där ute blåser hårda vindar. Håll hårt i dem ni älskar. Livet, en lång resa som behöver en reskamrat.
Det finns en mening med livet. Till er där ute som inte tror att det gör det vill jag bara säga...håll ut, håll i någon tills stormen dragit förbi och våga låta morgonsolen smeka din hårdbarkade yta om en för en liten liten stund.
Att det skulle finnas en mening med allt som sker här i livet tror jag inte på. Men jag bär nog
ändå på en förtröstan om eftervisdom om att stormar som dragit förbi, som förstört, som skadat, skrämt, gjort illa ändå kan bana väg för nya små frön att få fäste. Att med tiden när förutsättningarna finns bryta sig genom jordskorpan för att våga andas ny luft. Skapa liv.Att växa upp är inte lätt. För vissa förvandlas uppförsbackar till livsfarliga stup där utgången blir en förödelse för alla som blir kvar.
Minnen av det som var vävs ihop med drömmar som blev sanna. En vän valde döden framför livet vandrar i perferierna. Påminner om hur viktigt livet är.
Där ute blåser hårda vindar. Håll hårt i dem ni älskar. Livet, en lång resa som behöver en reskamrat.
En kvinnas list övergår mannens, så är det bara!
Det här med att ha barnångest. Eller rättare sagt ha ångest över att inte få fler barn. Jag har nog hamnat där igen, med bioklockan tickandes och där kroppens önskan om att få uppleva ännu ett underverk är starkare än tankeförmågan och realismen hos hjärnans förstånd.Har blivit förälskad i en ny barnvagn och är fast besluten om att jag har ett enormt stort behov av just en sådan. Melvin är redan 1,5 år och ska det någonsin bli ett till vagnköp så är de nu.
Christian är väll inte lika övertygad som jag, om att Melvin tycker att hans nuvarande vagn har blivit trist och solblekt. Den rullar och funkar, så det är ju bra.
Den listiga kvinnan tänkte att om jag tjatar om ett till barn i några veckor så kommer köpet att gå i hamn då det kan ses som lindrig i förhållande till ännu en klättande krabbat i huset (enligt c:s sätt att tänka). Räckte med att tjata ett par minuter och mannen i huset blev plötsligt lika övertygad om att vagnköp är ett fantastiskt bra initsiativ!
Finns dock en deal och det är att jag ska sälja av en massa onödiga saker som ligger här och skräpar för att få ihop lite stålar till min nya dröm. Första blocketaffären är har precis genomförts och 300 kr har precis ramlat in!
2100kr kvar!
KOM OCH KÖP! FRALLANS SUPER LOPPIS ÄR ÖPPET DYGNETS ALLA TIMMAR! ( eller välgörenhetsorganisation, hur man nu väljer att se på det)
Paus
Tiden verkar bli ett återkommande tema här på bloggen nu för tiden. Livet tar all min uppmärksamhet så inspirationen ligger just nu på sparlåga. Vilar en tid. Lovar att återkomma till bloggen så snart livet tillåter det igen!
Många kramar till er alla!
Många kramar till er alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)